Örnens fråga
På
utsträckta vingar med vinden
flög
örnen i cirklar en dag
han
tänkte på jorden och himlen
och
undrade så, vem är jag?
Då
styrde han näbben mot skogen
och
flög över mosse och sten
och
träffade högt i en grantopp
en
uggla som satt på en gren
Men
ugglan var svarslös och stilla
med
klotrund och inåtvänd blick
hon
rullade sakta med huvet
och
sa med en menande nick
”Hör
efter hon fisken i havet
hos
måsarnas skränande flock!”
så
knep hon ihop sina ögon
och
somnade in som en stock
Och
vattnet var fullt utan fiskar
det
var stimmiga stim överallt
men
ingen av dom ville svara
och
havet var ändlöst och salt
och
utskrattad blev han av måsar
och
modlös han irrade runt
Men
vem han än mötte att fråga
så
svarade alla med strunt
Då
hördes en röst vid hans sida
Jag
kommer, jag kommer med bud
En
duva helt orädd för örnen
kom
strålande glad ifrån gud
Förtroligt
den viskade stilla
låt
inte ditt tvivel få gro
vår
herre har skapat oss alla
han
vill bara att du ska tro